"Hade jag varit mer älskad om jag var någon annan?"
Det känns nästan så. Har du någon gång försökt vara någon som egentligen inte är du?
Det känns så läskigt att tänka att man kan vara mer älskad än man tror, men samtidigt kan man vara mer hatad än man tror...
Människor i min omgivning kanske bara spelar otroligt bra. De kanske inte respekterar mig för den jag är! Männiksor kanske bara ser mig som "den lilla blonda men alldeles för mycket luft i lungorna"...
Missförstå mig inte nu. Jag litar de vänner som står mig närmast, men vissa är fruktansvärt oärliga och falska.
Jag vet många i min omgivning som kastar sig i mina armar när vi ses, men så fort jag vänder bort ansiktet så får dom en helt annan stämma på rösten.
Ibland känner man sig liten på jorden... Jag sätter mig ner och gråter en skvätt!
Men varje gång ställer jag mig upp igen och går in i samma fälla.
Dags att sluta lita på männiksor?
Tyvär så finns det sånna människor, och vi kan helt enkelt inte göra nånting åt dem.
Tyvär måste jag säga, du förtjänar inte det här
Om jag fick önska dig allt i världen så skulle jag önska dig lycka och att du fick vara glad hela tiden, för det, om nåt du förtjänar.
Du är världens underbaraste tjej!
Du ger så mycket av dig själv, utan att kräva någonting i gengäld
Vi älskar dig bara för att du är den du är ♡
