När man gör en dramatisk ändring i sitt liv så tänker man inte på hur svåra konsekvenserna kan bli...

Man startar en relation och mister en annan. Man startar en vänskapskrets och mister den man hade innan!
I detta fall saknar jag en speciell liten tjej som har ett hjärta av guld och som jag bara tycker massor om. Finns inget hat eller ilska mot denna flicka.
Du är inte ensam gumman, även om det känns så ibland ♥


Känner att man borde hålla i sina vänner hårdare, men vart går gränsen till kvävning?

Idag är min mamma galet sjuk... Igen!
Så då kommer ångesten tillbaka, är det epilepsianfallen som spökar eller är det hennes tumörer? Borde man dra med henne till sjukan varje gång eller ska bara bara hoppas på att hon blir frisk?
Fan vad jag hatar att hela tiden känna spänningar i kroppen. Jag trodde det skulle gå över när pappa försvann men det gjorde det bara värre och fler sjukhusbesök blev det. Både för min del, mammas del, Jenifers del och Arvos del. För hundens del också föresten! Hur gick detta till?