Jag kollade precis på en film med Natta och Max, en film som fick mig att börja tänka.

När något händer, en tragedi precis som 11 september 2001 när planen krascha in i World Trade Center, så tänker man inte på varje männiksa som omkom. Man tänker på hela olyckan som en stor smet.
Alla lägger inte en tanke på enskilda personer förutom de som är ens nära och kära.

Jag har aldrig tänkt på mamman som jobbade 16 timmar i sträck för att kunna försörja sina barn.
Tänker inte på den lilla femårige pojken som följde med sin pappa till jobbet just den dagen.
Tänker inte på den artonåriga tjejen som var så lycklig över att ha sin första arbetsdag precis då.
Tänker inte på trebarns pappan som satt i möte och bara längtade hem till sina barn.
Tänker inte på att det kunnat vara min mamma eller pappa eller nära vän...!

Det finns så mycket större problem här i världen än man kan förstå.
Jag klagar dagligen på att solen skiner för mycket eller att mina popcorn blev brända... MEN VEM FAN BRYR SIG?
Jag har det så innihelvetes bra, med tak över huvudet, mat på bordet, en hund som skulle kunna gråta av lycka varje gång jag kommer hem!
Så... Jag vill bara att alla ska veta, ni som vet vem jag är, ni som har gått igenom alla mina små problem med mig, att jag älskar er. Jag gör verkligen det, precis som att jag vet att jag är älskad av så många som er!