Älsklings pärlan är äntligen hemma! Jag har så svårt att hålla mig borta från honom och jag saknar honom så det fysiskt värker i kroppen :) Är inte något stallfreak som lever för hästar men jag har verkligen hittat min pojkvän. Den bästa pojkvännen för han kan inte lämna mig och begärna skilsmässa, han kan inte vara otrogen, han kan inte säga något som sårar, han kan lyssna och vara min personliga psykolog, han kan bära mig överallt, han blir ALLTID glad av att höra mina fotsteg på grusplanen.
Vad mer kan man önska? :)

Tack underbara Katarina för att du har gett mig chansen att ta hand om ögonstenen.
Tack Eva för att du har öppnat hemmet med öppna armar.
Tack mormor för att du tror på mig och Dizze.
Tack mamma för all energi.
Tack Lucas för att du fick mig att göra detta och för att du följde med till Strömstad.
Tack farmor och Annika för att ni stöttar.
Ni har gjort en deprimerad tjej till en glad tjej!