Vill inte mer, vill inte vara kvar! Jag sitter och väntar på en dröm som aldrig kommer komma till mig. Texter och övertalningar har äntligen nått mig, och jag vet att det inte är så här man ska känna. Det börar helt enkelt gå över, och den dagen det verkligen är slut, kommer jag att må 1000 ggr bättre.
Drömmarna förstör mina dagar och det kommer en dag att säga till mig att göra det.
DU måste bestämma dig innan jag gör det. Och när jag väl har bestämt  mig kommer jag att gå vidare på en gång. Det är inget hot men det är som min mamma kallar det. En överlevnad!
Jag gjorde ett misstag och det får jag sota för nu... Jag älskar fortfarande och det märker du också. Jag bryr mig inte lika mycket som jag gjorde förut, och det kommer bara bli mindre och mindre för varje dag om du inte börjar priortera. Jag måste hålla kvar vid det jag sa igår, jag får inte ut någontong av oss just nu och det är tack vare din omogenhet. Du bryr dig inte om var jag står och väntar, du kommer ändå aldrig jobba för oss som jag trodde du skulle göra den dagen jag gav upp allt för din skull. Du ljuger inte bara för mig, du ljuger för dig själv mer... Hur kan du tro dig själv när ingen annan gör det?
Varför säger du att det är MIG DU VILL vara med, när det inte är jag som tar upp dina tankar?
Varför säger du att du älskar mig, och visar det, när du egentligen gör motsatsen?
Hur gör du? Varför säger du? När ska du? Om du gör det?  
Jag kän´ner mig lurad och jag kommer vakna snart. Då är det inte längre en disksussion....